mammajensen

Ikväll var det föräldrarmöte på Gs förskola. Lärarna pratade om att de jobbad med något som kallas för sol- och ishandling. Solhandlingar är när man göra trevliga saker mot varandra, snälla mot varandra osv. Ishandlingar är när man inte låter någon vara med i leken, säger dumma saker mm. Barnen jobbar mycket med just nu och jag tycker det är bra att barnen tidigt får lära sig att leka snällt med varandra och lära sig att tänka "rätt", barn är från början egoister som bara tänker på sig själva så det är super bra att lära sig att värna om varandra och visa vänlighet. Tror även att en del vuxna skulle behöva jobba mer med "sol- och ishandlingar".

Sen fick vi dela in oss i grupper av 4 så skulle vi jobba med olika värderingsövningar - alltid lika spännande och roligt tycker jag. Frågorna handlade om föräldrars "agerande" med barn i förskolan. Mycket intressant och lärorikt att se hur andra föräldrar gör och att man faktiskt inte är själv med att genomgå saker med sin 5 åring hemma. Det kändes skönt att höra. :) Inte bara jag som drar ut sladden på teven när man inte lyssnar. ;)

Relationer generellt kan vara väldigt komplexa. Relationer är ett givande och tagande - ger man inte kan man inte heller förvänta sig att andra människor ska finnas där när man behöver dom. Är tanten i kassan otrevlig så är det inte troligt att man är trevlig tillbaka - blir man bemöt med ett leende så får du ett leende tillbaka. De känns som att hela tiden är det som en gungbräda - gäller att man kan hitta en balas, en harmoni så man inte slår ner i backen med en duns eller lättar på rumpan och trillar av.
Att göra saker och ting för andra människor fast men kanske inte vill - men man gör det för att man vet att de blir glada och uppskattar det man gör är en underbar gåva som jag tror många människor har en brist av idag. Man gör saker för sin egen skull, man tänker på sig själv och är lite "blind" för andra. Jag säger inte att alla människor är det men jag tror att större delen av befolkningen är de. Varför kommer det sig att så många människor mår så dåligt i våran värld? Varför är inte människor glada för det de har ist för att sträva efter något nytt hela tiden? Självklart ska man ha mål men jag tror lätt man kan kan bli för ivrig "lite vill ha mer" finns det väl ett ordspråk som heter?

När det t.ex. gäller barnuppfostran - att två vuxna människor ska lyckas komma överens om hur hur man ska uppfostra sina barn. Vad gör man om man inte kan komma överens? Vad gör man om två föräldrar tycker helt olika om en fråga? Eller generellt sätt, vad gör man när två människor tycker olika om viktiga frågor? Kolla världen idag, så många krig för att man inte kan lyckast hitta en harmoni tillsammans.

Jag önskar att det fanns mer balans i livet, vardagen och hos en själv. Att när man möter en människa på gatan kan lyfta blicken och titta in i deras ögon och säga hej. Ist för att titta ner och bara gå förbi. Ta vara på vännerna som finns runtomkring och alla stunder som bara finns där. En kan inte göra allt men alla kan göra mycket (tillsammans).