mammajensen

Dagen har gått i ett känns de som, men det hör till när man har små barn hemma. Vi kollade på Familjen Annorlunda ikväll som går på tv4 varje måndag kl. 20. Där sa en pappa att det alltid händer något när man har en massa barn runt omkring sig. Vi har "bara" två och vi känner att vi har fullt upp med det vi har här hemma.
Niklas tvättade ikväll och bara att para ihop alla strumpor tar ju sin lilla tid. :) Då är de bara strumpor efter 3. :)

Barnen och jag gick iaf iväg och fixade pass till oss inför våran resan. Gabriel fick börja med att ställa sig mot mätstickan sen ta ett kort. Sen frågade jag vart han skulle skriva sitt namn - fick då till svar att de skulle vara 7 år för det. Varför då undrade jag - för de kan skriva sitt namn då svarar tjejen. Då säger min 5 åring - Men jag kan skriva mitt namn. Så det fick han göra. Han var så stolt, men efternamnet struntade han i. Man får se en bild på hur passet kommer att se ut med bild och allt - han ser så stor ut min lille kille.
Sen var de lilla sessans tur att ta ett kort. Först fick jag ta på mig en hakklapps liknade sak för att hon skulle få en vitbakgrund. Sen var de svåraste att få henne att titta in i kameran så vi fick be brorsan om hjälp som fick stå med en lila kanin och försöka få henne att titta åt rätt håll. Tillslut så gick de bra. Tänk att man har ett pass när man är 6 månader...helt otroligt. Annat var på min tid då man vart inskriven i mammas pass.

Sen ville min son in och titta på alla instrument på Musikbörsen så vi gick dit och han fick spela på digitala trummor - väldigt skoj - men inte tillräckligt högt för hans smak. haha

Jag ville passa på att njuta av de fina vädret så vi gick till Niklas jobb för att möta upp honom och säga hej. Riktigt skönt att ha solbrillor på sig och känna värmen på kinden. Vill ha mer sol! Förstå att snart går vi i Central Park och bara är...få se Gabriel klättra på "Alice" precis som jag gjorde när jag var barn och går runt "the boat lake".

Imorgon är det dax för utv.samtal för hjärat. Sen är det dax för mig att gå och sätta mig på ett fik och läsa. Har kommit fram till att jag inte kan göra det här hemma när andra springer omkring. Sen hem och äta en god lunch som jag hoppas min sambo har fixat iordning för att sedan hämta trollet på dagis och gå iväg till BVC på 6 månaders kontroll på Astrid.

Sen har jag lovat min son att vi ska ha lite påskpyssel - han ska gå göra egna påskkort och skicka iväg.

Tänk att för 6 månader idag gick jag runt höggravid och fixade med de sista i lgh och tog en dusch...jag stod i duschen och grät - jag var livrädd inför kejsarsnittet. Kände att de gjorde något som jag inte var redo för, att mindre än 12 timmar bort skulle våran bäbis vara i våran famn. Utan en massa värkar och utan att få "kämpa" för det skulle min bäbis vara ute. Jag kan inget annat än att säga att jag var livrädd samtidigt som jag bara längtade efter att få se vem de var som låg där och sparkade och var hur vild som helst. Jag var ledsen över att inte få upp bäbisen på bröstet direkt utan att få "vänta" tills jag fick hålla i mitt barn, känslan att få sitt barn i famnen första gången är obeskrivlig och kan bra upplevas för att kunna förstå.



15 september - riktig trött och bara längtar efter att få sova.



Vilken dag de var...vi fick ha med oss musik så jag valde så klart Bon Jovi som spelades i bakgrunden....när allt var klart och jag låg på plats (gud så jag skakade) så tittade vi bara på varandra och hörde läkaren säga att "nu börjar vi" och sen väntade vi....och väntade....hörde en maskin som började suga upp fostervatten och sen kom det ett härligt skrik och vi bara tittade på varandra och grät. Sen var det precis om jag hade sagt hela tiden...en liten tjej.



Niklas redo för att gå in i operations salen



Mina tankar är i fullgång



Min älskde dotter och jag möts för första gången






Nu är det dax för mig att gå och sova...

Så här såg Astrid ut efter lite frukost imorse